Natten till igår hade jag världens coolaste dröm. Jag drömde att det fanns en stor katedral. Det var mässa och halvmycket folk. Jag var utanför. En snubbe kommer, och han har ett svärd. Klassisk europeisk stil med rak klinga, tveeggad etc, ett så kallat "riddarsvärd" i folkmun. Det är även skrivet på den med någon runskrift jag aldrig förstod. Sedan har jag helt plötsligt ett eget svärd, ett av mer orientalisk typ, kurvat enkeleggat, i en svärdskida i bältet. Vi går in i kyrkan, och jag går fram långt där framme, medan den andre sätter sig bland bänkarna långt bak. Redan nu vet jag vad som skall hända.
-Du där bak, stäng mobiltelefonen! säger prästen.
Men det är inte en mobil. Det är en man klädd i fransiscanermunkkåpa. Och han spelar på en lerflöjt. Mannen är från fjortonhundratalet, och en odöd. Det är för hans skull vi är i kyrkan.
När mannen spelar kommer fler brunrockar gåendes, alla odöda, alla från 1400-talet, manade av mannens flöjtspel. De börjar röra sig framåt, och jag fingrar på mitt svärdshjalt, efter hand som de blir fler och fler.
Tyvärr vaknar jag innan vi börjar slakta, men det hade varit asgrymt att ha kommit ihåg den drömmen med alla dom fighta-scenerna!
Kommentera denna stripp.